Pensionär Med Status?

Det blev inte godis. När jag väl kom ner till Väsby insåg jag att jag att jag inte ens var sugen. Jag köpte busskort till mig och citroner till Karin och funderade länge och väl på det där godiset men jag mådde mest illa och ville hem och lägga mig i sängen. Det slutade med en flaska mineralvatten med flädersmak.

Sen åkte jag hem och sov istället. Jag tycker verkligen inte om min kropps variant av extrem-pms. Att knappt orka en tur till affären och tillbaka är liksom inte helt okej. Nu dricker jag kaffe. Det är det enda som hjälper. Två koppar kaffe och en ordentlig dos Novalucol. Party-kombination.

Mina pensionärspoäng blir bara fler och fler förresten. Alldeles nyss tittade vi på Allsång på Skansen här i tv-soffan och jag kom på mig själv med att bara tycka om alla gamla godingar och inte alls förstå mig på veckans ungdoms-dragplåster. Dessutom vet jag inte om jag har så många bra motargument mot Sannas påstående att mitt spelande på dragspel är farligt många pensionärspoäng… Fast jag gillar att vara pensionär. Det är faktiskt rätt trevligt.

Motivations-godis

Idag är en typiskt katastrof-dålig dag. Jag sov för länge, har ont i huvudet, mår illa och känner mig hur låg som helst. Trots det m å s t e  jag verkligen plugga ikapp riktigt mycket nu. Vill inte, vill inte, vill inte!

Nu struntar jag i allt vad somliga anser att jag drastiskt borde ändra på angående min vikt. Jag äter faktiskt bra mat annars så nu blir det motivations-godis.

Så det så.

Den lilla svarta

Det blev en händelserik dag idag.

Den började med att jag vaknade oförskämt tidigt och åt en ganska ordinär (fast föräldra-lyxig) frukost bestående av filmjölk med blåbär och linfrön. Jag bläddrade lite i Svenska Dagbladet och hittade en annons som berättade om en sommarrea. Sådana tycker jag om. I annonsen hittade jag en billig dator och eftersom jag länge tänkt att jag snart måste köpa en ny dator talade just den här till mig lite.

Så snart mamma och jag ätit upp, läst klart våra tidningar och tagit oss genom duschar och klädval var tanken att vi skulle gå och handla lite grädde och kakor till eftermiddagens släktfika. Det gjorde vi också… men vi tog en omväg runt datorbutiken och jag slog til och köpte datorn också.

Nu är jag med andra ord ägare till en ny liten mini-pc. Den har fått namnet “den lilla svarta” och konkurrerar helt klart med Rogers lilla rosa. ;)

Kakorna och grädden till släktfikat blev också inhandlade. Släkten kom och fikade och alla gullade med Hedda. Fia, Simon och Lollo fikade de med och sen kom Sanna med tillhörande föräldrar också över på lite fika. Det var trevligt på alla sätt och vis.

Grejen med kalaset var att Karin fyllde år i onsdags. Fast att Sanna och hennes föräldrar kom, och kanske lite Lovisa och Simon också, var att Fia och Sanna flyttade in i sin lägenhet idag. Vi tyckte helt enkelt att när de hade flyttat massor och hållit på var det läge för en fika… och de verkade inte säga emot.

Nu är det tomt så det ekar i det här huset. Pappa är som vanligt på landet, Karin är (också precis som vanligt) hos någon kompis och mamma är precis som i princip alltid den enda som är hemma. I mitt gamla rum som jag fortfarande sover i när jag är här finns en stor säng, två stolar, nattygsbord och två vägghyllor kvar. I Fias rum finns det ännu mindre grejer… 250 kvadratmeter är stort och blir lätt tomt.

Jag har även fallit för den lokala trenden på musikhögskolan att spela dragspel. Igår plockade jag fram det gamla dammiga och det är hur kul som helst! Många nördpoäng till mig!

Från hjärtat

Huset hjärta alltså. Nu har jag suttit i mammas kök i 3 timmar och mest gjort ingenting. Språkade lite med mor min innan hon åkte till jobbet och efter det svängde jag ihop en aubergine-omelett.

Karin och hennes finska vän som är på besök har precis vaknat till liv och sitter nu mittemot och äter en enorm frukost. Hur mycket kan de egentligen få plats med i sin späda små kroppar? Jag övervakar såklart noggrant och ser till att de får lite jazz att lyssna på också. En dag är ju inte fulländad utan en liten Jan Johansson-dos!

Jag börjar inse att det här med att sova bara 5 timmar på mer än 48 (and still ticking) inte riktigt är en höjdare. Men med lite kaffe, koffazon och novalucol så överlever jag nog. När de har ätit klart får jag leka med pianot istället. Det kliar faktiskt lite i fingrarna av bara tanken! …sen ska jag städa badrummen för att hålla mig vaken.

Unken prutt!

Som vanligt börjar bloggnerven rycka nervöst när jag åker så här långt utan att ha bloggat. Därför tänkte jag lämna en statusrapport.

Klockan är 02:55 och vi har precis lämnat Ödeshög. På bussen luktar det typ unken prutt vilket jag hoppas bara är ett annan form av lukt från all dynga vi kör förbi. På bussen finns också en massa udda människor. Allt från hippien som missade Ulricehamn där hon skulle gå av till kostymnissen som hoppar av vid varje stopp och hysteri-röker. De flesta verkar dock sova.

Det gjorde jag också innan vi kom till Ödeshög men jag vaknade när chaffisen berättade att det var en kort rast där. Egentligen är det smått otroligt att jag inte sov som en stock. Jag har ju lyckats lägga beslag på två säten och slipper trängas med någon. Dessutom sov jag bara ungefär 2½-3 timmar natten till idag (alltså igår, eller.. Äsch. torsdagen som precis tog slut) och jag har känt mig som en zombie ungefär från den sekund då jag klev upp. Efter att ha blivit isprutad lokalbedövning och lugnande på förmiddagen blev det inte så mycket bättre heller kan jag tala om.

Den här datorn sjunger verkligen på sista refrängen. Batteriet håller inte ens en timme längre. Det är inte helt okej. Bäst att se det som ett tecken och sova en stund till. Värktablett, nappflaska och vaggvisor så löser det sig.

Jag anar en soluppgång och den unkna prutten är urvädrad.

Upp och iväg!

Resten av dagen gick ungefär som väntat. Det var varmt och jag svor över lite det ena och lite det andra. När bedövningen släppte ordentligt och stygnen började spänna och dra på riktigt svor jag ännu mer. Pappa tyckte jag skulle kurera det med två glas vin. Jag insåg att det inte var den bästa idén.

Det kom en bekräftelse på min anmälan till Svenska Kyrkans Stora Årsmöte idag. Självklart var det nåt fel på min allergi-lista. Den var tydligen för lång för att få plats i textfältet. Det är ju nästan komiskt.

Nu har jag precis varit en sväng till Ida och gett henne mina extranycklar och lite grönsaker som jag hade över. Det blev såklart en stund på balkongen också. Jag vill också ha balkong, två kvadratmeter större och en walk-in-closet!

Jag ska bara diska lite och fixa det sista innan det bär av. Nattbuss upp till Stockholm känns lite ovant men jag tror på den idén. Det är nog lättare att sova bort ett par timmar än på dagen och framför allt slipper man solen. Jag funderar på om inte jag egentligen är en vampyr.

Imorgon kommwe bli en konstig dag om jag inte lyckas sova ordentlig på bussen nu inatt. Jag kommer fram 06:20 och sen kommer jag med största sannolikhet åka hem till mamma och pappa och sova. Måste nog försöka undvika att somna. Annars är dygnsrytmen mer eller mindre styckmördad.

---

Dagens visdom: Det är läskigt att ta bort elaka leverfläckar och om man har dem på konstiga ställen gör det ooooont när bedövningen släpper. Undvik om möjligt.

Sliced and Diced

De stack i mig! Och skar i mig!
Och det var ångestladdat och läskigt.

Dessutom har jag fortfarande en irriterande känsla någonstans i maggropen som jag inte riktigt kan definiera från gårdagsnatten. Arg? Ledsen? Besviken? Sårad? Förbannad? Irriterad? Eller lite av varje?

Gårdagskvällen på Staggen och sen hos Karl tillsammans med Emma blev dock en höjdare kan jag tala om. Det blir alltid trevligt när man umgås med Emma! =)

Nu ska jag ta en stor vattenflaska och åka ner på stan en sväng. Det kommer bli äckligt varmt och frustrerande att bara kunna gå pyttesteg men vad gör man? (Svar: Man bloggar och tycker lite synd om sig själv en stund så att självömkansbehovet försvinner…)