Morgonstund har guld i mun

Äsch, jag lägger ner det där med att försöka tycka om tidiga mornar. Klockan är 09:20 och jag har redan varit vaken i två och en halv timme. Med tanke på att jag gick och la mig vid halv tre inatt är det inte riktigt helt okej. Min nya älskling väckte mig dock och jag kan inte somna om.

Jag har varit lite dålig på att blogga på sistone men nu tänkte jag utnyttja det faktum att jag ligger uttråkad i sängen och fryser. Bloggar man får man nämligen ha datorn på magen. Och datorn är varm och gosig.

Göteborgsvisiten var snabb och hyfsat smidig när vi väl kom iväg i lördags. Planeringen var att vi skulle åka på förmiddagen runt 10-11 vilket ledde till att jordens mest svårväckta David inte vågade försöka sova vid sex-tiden på morgonen utan kämpade fr att hålla sig vaken. Pappa lyckades tyvärr försova sig lite och var sedan allmänt långsam fram till 12 då han bara skulle åka ner till macken för att tvätta och tanka bilen innan vi skulle dra. Bra tänkte jag och började se till att lillasyster med halsfluss skulle överleva ensamheten.

Då ringer far vår och vill prata med henne och med rynkat ögonbryn räcker jag över telefonen till en febrig Fia. Det visade sig att pappa lyckats få nåt skräp i bränslefiltret och att bilen inte gick att köra. Han behövde bli hämtad i Märsta(!) så Fia fick sätta sig i bilen och hysteriska jag satt brevid med hushållspapper och spypåsar. Det var…intressant. Sen kom vi hem och snodde mammas bil som hon inte behövde under helgen eftersom hon var på SPA med sin tant-maffia.

Resten av vår 30 timmars-tur var lugnare. Det var riktigt Göteborgsväder med snålblåst och massa regn men lägenheten hade varken haft inbrott eller brunnit upp. Det låg en j*vla massa reklam i postfacket dock. Pappa och jag åkte en sväng förbi Näset för att se om vi fortfarande hittade där borta, kollade på en nya mobiltelefon till mig och köpte en micro. Lite annat hann vi med också trots att vi satte oss i bilen redan vid tre-tiden på söndagen och åkte hem. På hemvägen hade vi ingen som pratade med oss så då blev det disco i bilen istället. *It’s fun to stay at the waaaaay eeeemmm ceeee aaaaaaiii*

Efter det har jag kört en massa bil på trafikskolan och pluggat en del körkortsteori men också hunnit umgås med Sanna i måndags, fikat med Jocke i tisdags och diskuterat bland annat 90-talsnostalgi, köpt en ny mobil-älskling (den som väckte mig tidigare alltså), hoppat på familjen Lindblom-Trusells studsmatta och tittat på Space Jam med älskade Looney Tunes.

 
Jag ser ut att väga minst tusen kilo men jag bjuder på den. Det var roligt, roligt roooligt!

Mobilen, studsmattan och filmen var gårdagens komplement till trafikskolan och jag måste kalla det en mycket trevlig dag. Mobilen blev en billig SonyEricsson T280i som kändes hyfsat lagom. Studsmattan har förstört mina hälsenefästen men var hysteriskt rolig och fick mig att känna mig som att jag var max 4 bast och filmtittandet fick mig att känna mig smått tragisk. Att jag, Jessica och Ohana lyckades köpa 1,7 kilo(!) smågodis på typ tre minuter inne på Ica är inte riktigt ett friskt beteende. Under tittandet på VHS-filmen (antikvärde?) lyckades vi dock inte ens sätta i oss hälften innan vi mådde illa.

Idag ska jag träffa Sabine på första gången på jag-vet-inte-hur länge. Vi lyckas ofta springa på alldeles för snabbt i våra liv och missa att träffas på månader men sen ser vi till att ses igen för att ‘catcha upp’. Det och lite quality-time med farmor är dagens aktiviteter ..men först kanske man skulle äta frukost?

Choklad-kola-kladdkake-proffset summerar dagen

Nu är klockan strax 04:15 och jag har precis hunnit komma hem, äta två mackor, mumsa i mig en kladdkakebit och dricka lite juice. Det blev nämligen bio och öl ikväll med David och Sanna. Mycket trevligt.

Jag behövde det efter en dag av barnpassning. Fia är supersjuk och eftersom pappa jobbade, mamma behövde storhandla mat och Karin var tvuuuungen att shoppa med sina kompisar fick jag passa upp på sjuklingen. Det var lite jobbigt att vara fast hemma hela dagen eftersom jag hade tänkt ta mig ut idag för första gången på hela veckan men vad gör man inte för de små liven?

Lagom tills jag hade spelat igenom alla roliga noter jag hittade och bakat jordens godaste choklad-kola-kladdkaka med extra allt kom mamma hem och avslöste mig. Då smet jag fortare än fortast iväg till bion. Vi såg The Happening som jag måste säga var riktigt bra. En del otäcka bilder som fastande på näthinnan men definitivt värd att se.

Sen drack vi öl på Imperiet vid Götgatan. Riktigt trevligt ställe där de spelade electro på LP-skivor. Även det ett tips.

Imorgon förmiddag, eller alltså lite senare idag, åker jag till Göteborg. Pappa skulle fixa någonting med min säng som han har byggt och jag ska passa på att få ner en hurts och få mitt internet att fungera. David skulle tydligen ner så han får skjuts också.

Tillbaka på söndag eller tidig måndag morgon. So long folks.

Rest in peace SAFTEN

Kökspersonalen på pensionatet där jag bor just nu brukar vara riktigt bra. Alltså mamma brukar handla hem helt okej mat.

Nu har dock något helt oacceptabelt inträffat. DET FINNS INGEN SAFT HEMMA!!! Nog för att hon gillar nyttigheter och sånt men efter att ha slutat köpa hem kakor kan man inte sluta köpa hem saft! Det går ju bara inte!

Jag är sötsugen! Jag behöver mitt socker!

Det finns bara sötsaker här som jag inte kan äta. Jordgubbar, glass, nötter, äppelcider och så vidare. Oboy tror jag går att hitta långt bak i skafferiet men… det är jag ju egentligen inte sugen på.

Rest in peace saften. Jag kommer sakna dig min vän. Prickig korv-mackan och juicen kommer aldrig kunna ta din plats.

Barndomsminnen

Senaste dagarna har mitt huvud spökat. Jag är sjukt förvirrad, utmattad och vet inte riktigt vem jag är. Ska försöka klura ut det snarast. Ananrs kommer det här driva mig till vansinne.

Mitt i förvirringen går jag runt och är lite nostalgisk. Barndomsminnena liksom sköljer över mig hela tiden och jag inser mer och mer hur idylliskt det var.

Det började med att mamma lagade fiskbullar. Det är mat som vi ofta åt när jag var liten. Mormor lagade också ofta fiskbullar och mosade dem med sås och potatis åt mig. Smaskens tyckte jag. Mor min hade köpt hem skivad hushållsmedvurst också. Eller prickig korv som man sa när man va liten. Det fick mig också att tänka tillbaka. Mysigt.

Regnvädret får mig att komma ihåg somrarna på landet. Nog för att jag minns alla soliga dagar när man kunde springa ner till havsviken och bada hur många timmar som helst, bygga sandslott på stranden, dricka saft och äta mormors hembakta hastbullar eller springa runt i den gigantiska trädgården, bygga kojor, sola, gunga i hängmattan och övertala mormor om att man inte skulle slå sig eller blir ormbiten… Men regndagarna har ändå bitit sig fast. Det var mysiga på sitt sätt. På de regninga dagarna fick man sitta inne, umgås och fika med varm mjölk istället för saft. Att sitta inne och titta ut genom de stora fönstrena på gräsmattan som var grönare än vanligt är ett riktigt sommarminne. Om man dessutom vågade gå ut och plocka ett par smultron att mumsa på var dagen gjord. ..Och så fort det slutade regna brukade vi gå med morfar ner till båten och fiska.

Jag älskade verkligen somrarna på mormor och morfars landställe. ..Och nu i efterhand uppskattar jag nog dem ännu mer.

 

---

 

För övrigt är jag oändligt tacksam för alla vackra människor jag lyckas träffa hela tiden. Att vissa dessutom säger att de vill vara mina vänner är lite svårt att förstå.

Jag är otroligt lyckligt lottad trots allt.

Post Pride-dvala

Jessica kallade det för “post Pride-dvala”. Själv är jag alldeles för långt borta från verkligheten för att komma på något bra namn på det.

I förmiddags när jag tvingade mig ur sängen hade jag sovit 11 timmar. Efter det lyckades jag bara vara vaken 3 timmar innan jag somnade igen. 4 timmar senare lyckades jag ta mig upp igen för att åka ner till trafikskolan och leka zombie på teorikursen där och nu är jag återigen dödstrött. Fast det är klart… Jag har ju en del att ta igen.

Äter gör jag också. Ska äta ikapp lite för förra veckan nu och har redan lyckats äta två lagade mål mat och två mackor med prickig korv. Än så länge känner jag mig inte ens sådär äckligt övermätt heller. Jag tycker nog minsann att jag jobbar på riktigt bra. Sådetså.

Jättemånga som var med förra veckan har blivit sjuka och jag funderar på om jag är på väg mot samma öde. Jag har nämligen lyckats få nackspärr och det brukar betyda att jag har en förkylning på g. Får se hur det blir men just nu känner jag mig ganska invalid. Undrar om det hjälper med en macka till…?

Sakta, sakta återvänder jag till livet

Så många intressanta mail hittade jag inte. Lars Ove tyckte att jag skulle jobba på Kärlekens Mässa och Carro hade hittat ett gammalt mail från mig.

Att hitta uppdaterade feed gick bättre.

Gaby har blivit påhälsad av Sandra, fått keramik och morrat åt2 raggarna. Jessica har EuroPridat sig, haft skoj och trevligt lunchsällskap. Jocke har lånat ut sin gitarr till Mats. Sanna har sytt in en av jordens snyggaste arbetsuniformer. Tim har åkt till Gotland och köpt sig en macka och en cola. Tobbe har tydligen fyllepratat men sedan ångrat sig och raderat vad-det-nu-var han skrivit.

Övriga vänner verkar inte ha hittat till datorn på ett par dagar. Fullt förståeligt. Det har ju varit party. Men tråkigt att jag inte har något att läsa om.

Jag funderar på hur jag egentligen fungerar. Jag borde ligga utslagen i soffan och sova men det gör jag inte. Istället har jag massa överskottsenergi och sitter och är överlycklig över veckan som var. Ska försöka sova ordentligt ikväll. Måste upp och köra bil imorgon bitti. Och köpa ny mobil. Min har gått sönder och blivit knapplös. Inte helt okej.

Nu ska jag se vad tidningarna har skrivit om i veckan. Snart är jag på banan igen!

Jesus älskar alla barnen!

Nu ligger jag i mammas och pappas soffa och tänker se till att bli bortskämd ett tag. Jag är nämligen lite sliten nu.

Pride-veckan var riktigt bra. Riktigt, rikigt, riktigt bra till och med. Allting har gått helt otroligt bra och all respons vi har fått har varit grymt positiv. Det har varit en sjukt rolig vecka och trots att det känns som att jag har jobbat 24 - 7 har energin varit på topp. Det kallas kanske övertrötthet..?

Precis som förra året samarbetade vi i Svenska Kyrkans Unga med EKHO, Regnbågsmässan och Svenska Kyrkan i Högalids församling under den gemensamma parollen “Störst av allt är käleken” och vi var självklart snyggast i parken. Massa aktiviteter hade vi också och sen gick vi såklart i paraden.

Allting var egentligen ungefär som förra året fast lite förbättrat men paraden var en helt annan grej. Det spöregnade men trots det var den kyrkliga sektionen inte den lugna och tysta delen av paraden som tidigare. Vi var galna och högljudda. Vi skrålade “Jesus älskar alla barnen” och ramsor som “Gå på vatten, stilla stormen stoppa hemska hetronormen!” och “Ropen skalla äktenskap för alla!”. Det var grymt kul.

Just nu är jag egentligen för trött för att blogga. Jag och Tess avslutade veckan på Stampen igår och jag gjorde misstaget att utmana henne i hennes bästa gren. Så jag är lite trött idag - men jag lyckades ta mig upp, äta lite och städa ur det sista i lägenheten innan klockan tio imorse och sedan gå ner på pastorsexpeditionen för att lämna nycklarna och posta brev åt Gunilla. Lite småstolt!

Äsch. Nu sova. Ni får kanske veta mer senare. Måste läsa mina miljoner olästa mail, uppdatera mig på folks bloggar och känna hur jag återvänder till livet först bara.