Ni vet schablonbilden om konservativt liberala amerikaner? De som värnar sin rätt att göra vad de vill mer än de talar om sina skyldigheter?
Jag har hittat Sveriges motsvarighet.
Sveriges konservativa liberaler är redaktionen på Dagen. Igår publicerades en artikel om familjen Himmelstrand i Uppsala som vill hemundervisa sina barn. Den är spännande!
Det är såklart inget fel i att rapportera om en nyhet. Jag tänker faktiskt inte heller kritisera valet av nyhet i sig. Det som fick min uppmärksamhet var hur oreflekterad och onyanserad texten var. I själva verket är det ett duktigt hantverk av skribenten för man måste både vara vaken och påläst för att förstå vad som står mellan raderna. Det är fult spel. Men proffsigt.
Bland annat refereras det till pappan, Jonas HImmelstrand som också är ordförande i Riksorganisationen för hemundervisning i Sverige, som säger:
”Barnen lär sig ett vuxet språk, förstår lättare vad det är man läser och blir mer självständiga. Till skillnad från den kommunala skolan där man kan bli utsatt för grupptryck och mobbning och bara lär sig umgås med jämnåriga.”
Låt mig ta det bit för bit.
- Barnen lär sig inte ett vuxet språk. Det finns i själva verket inget som heter ett vuxet språk. Däremot anpassar sig barn efter omgivningens språk. I det här fallet lär de sig alltså föräldrarnas språk istället för att berikas av jämnårigas och andra vuxnas språk till vardags. Det gör språket fattigare.
- Att barnen lättare skulle förstå vad som läses är också en sanning med modifikation. Självklart är det lättare att hålla koncentrationen uppe och hänga med när man inte har klasskamrater som stör. Det innebär dock inte att de i själva verket lärt sig mer. Faktiskt lärande handlar om den kunskap som fastnar. Inte vad man kan bevisa under pågående undervisning.
- För att kunna utröna om barnen blir mer självständiga av hemundervisning behöver vi först bena ut vad självständighet innebär. Jag tror absolut att barn som inte dagligen umgås med andra barn utvecklar förmågan att fördriva tiden ensamma. Det kan ses som självständighet. Om vi istället definierar självständighet som styrkan att kunna gå sin egen väg utan att lyssna för mycket till andras kritik får dessa barn mycket liten träning i det. De blir duktiga på att göra det de ska men är det självständiga val?
- Visst är det så att grupptryck och mobbing förekommer i skolan. (Att det bara skulle ske i den kommunala skolan är däremot lögn vilket får mig att undra varför det ordet alls finns med…) Grupptryck och mobbing är däremot inte något som är isolerat till skolan. Samma sak händer i fotbollslaget och på arbetsplatser. Att för all framtid isolera barnen och bara låta dem träffa föräldrarna är så urbota dumt att jag inte tänker utveckla det alternativet vidare (i artikeln står heller inget om det och jag tror verkligen inte att de här föräldrarna isolerar sina barn utöver att de berövar dem på sin skolgång). Det andra alternativet är att de här barnen på sikt ska bli vuxna och komma ut i samhället. Mobbing ska inte få förekomma och det är något man arbetar mycket med i skolan idag. Grupptryck kan också ha väldigt negativ inverkan på människor. Samtidigt är det något som finns i alla sammanhang, mer eller mindre osynligt och kännbart. Normer är en form av grupptryck till exempel. Självständighet och grupptryck hänger ihop. Självständighet handlar om att ta en egen ståndpunkt, det handlar om att förhålla sig till grupptrycket. Övning ger färdighet och övning i att förhålla oss till grupptrycket får eleverna i skolan.
- Att barnen bara skulle lära sig umgås med jämnåriga är helt klart också en lögn. I skolan finns lärare, rektor, vaktmästare, fritidspedagoger, fritidsledare, skolbespisningspersonal, skolsköterska och många flera vuxna som arbetar i skolan för att de trivs med att prata med barn. Under skoldagarna kommer eleverna att prata mer med jämnåriga än med vuxna men vi får inte glömma fritiden. I skolan är eleverna i regel mindre än en tredjedel av dygnet under vardagar. Om de så inte gör något annat än tittar på tv när de kommer hem från skolan återstår ändå mer än en fjärdedel av veckan. Under den tiden förväntas föräldrar i regel ta sitt ansvar för att uppfostra barnen. Att socialisera även med vuxna under den tiden vore absolut inte något kontroversiellt.
Det finns mycket bra om demokratiska arbetsformer och förmåga att arbeta i grupp att hämta från skolans läroplan. För mycket faktiskt. Vill ni läsa är det trots allt ett högst officiellt dokument. Frågan man måste ställa sig efter varje mening man läser är dock: På vilket sätt klarar hemundervisningen det här? Gång på gång fallerar hemundervisningen just eftersom den inte erbjuder möjlighet till att utveckla de färdigheter en människa behöver för att kunna interagera i en större grupp.
Jag börjar nog förstå nu. Det här är inte ett mästerligt verk av en journalist. I själva verket är det kanske hemundervisningslobbyns triumf? Verkar det helt enkelt inte vara så att hemundervisningsförespråkarna lyckats få innehållet i en debattartikel publicerat som en nyhet? Mycket spännande. Men urbota dumt.
För en gångs skull tycker jag att Björklund har gjort något bra. Han skärpte kraven för hemundervisning. Det är att stärka barns rättigheter till likvärdig utbildning och en garant för barns sociala liv.
