En snabbkurs i kön, trans och tvångssterilisering

Den senaste tiden har den största delen av min tid gått åt till att skriva en lite uppsats på temat inkluderande sex- och samlevnadsundervisning. Undet detta arbete har jag bland annat valt att djupdyka i fenomenet tjej- och killgrupper. I ljuset av skolans uppdrag att låta varje enskild elev utveckla sin egen identitet (alltså även de personer som inte känner sig som cis-hetero och därmed faller inom heteronormens ramar) och att verka normbrytande vad gäller traditionella könsroller är min slutsats att man inte kan argumentera för en undervisning uppdelad efter elevers kön.

Kön är ju hur som helst ett ganska spännande begrepp. Förr var det enkelt. Det fanns män och kvinnor. Andra fanns inte. Det hade samhället bestämt. Idag är vi på väg in i någonting nytt där fler och fler börjar förstå att det inte är så enkelt.

För att begreppet kön ska finna mening måste vi först definiera vad vi menar med kön. Generellt brukar man dela upp det i fyra kategorier: Juridiskt kön, biologiskt kön, könsidentitet och könsuttryck.

Juridiskt kön är enkelt att förklara. Det är helt enkelt den klassificering man har i folkbokföringen och i Sverige måste man vara antingen man/pojke eller kvinna/flicka. Antingen har du en jämn eller udda siffra näst sist i ditt personnummer.

Det juridiska könet bygger i sin tur på det biologiska könet. När du föddes bestämde en läkare ganska kvickt om du var pojke eller flicka. Det kan tyckas vara en enkel uppgift att se på ett spädbarn om barnet har snopp eller snippa men varje år föds 10-20 barn där de yttre genitalierna inte bara ser ut som det ena eller det andra, så att säga. Ungefär 1 på 1500 har någon sorts intersexuellt syndrom och man kan säga att dessa alltså är i någon gråskala mellan man och kvinna. (Vad detta beror på rent medicinskt är en lång och spännande diskussion som vi kan ta en annan dag.) Rent biologiskt kan man alltså vara något annat än bara man eller kvinna.

Att själv komma underfund med sin egen identitet må vara svårt i vissa fall men begreppet könsidentitet är ändå relativt enkelt begrepp att förklara. Det är hur man känner sig på insidan. Känner du dig som man, kvinna eller intergender?

Könsuttryck, till sist, är heller inte ett svårtförklarat begrepp. Det handlar om hur man väljer att klä sig, uttrycka sig, gestikulera etc. Hur man uttrycker sig, helt enkelt. Människors uttryck kan alltså analyseras som kvinnlag och/eller manliga.

So far, so good. Nu har vi tagit grundkursen.
En person var juridiska och biologiska kön stämmer överens med könsidentiteten och könsuttryck kallas för cis-person. Cis betyder ungefär “på samma sida” och innabär att man till exempel har ett kvinnligt personnummer, är biologisk kvinna, känner sig som kvinna och uttrycker sig som kvinna. Eller precis tvärtom alltså. En person som inte är cis-person kallas trans-person.

I själva verket är trans-person ett paraplybegrepp för alla som inte är cis och inte synonymt med transexuell. Ändå ska jag nu fördjupa mig lite i just transexuellas situation med anledning av den senaste veckans debatt gällande tvångsterilisering inför könskorrigerande kirurgi.

Det hela är faktiskt en fråga om hur vi ser människor. Eller skapelseteologi som man så vill. Kärnfrågan här anser jag handla om prioritering. Med de fyra vedertagna aspekterna av kön måste man fråga sig själv vilken som väger tyngst när man ska benämna någon med kön. De juridiska och biologiska könet kan vi ofta gissa oss till och könsuttrycken kan, även om de i många fall är mångfasetterade, analyseras. Jag menar dock att det är varje persons identitet som måste vara fokus. Något annat är i själva verket en kränkning.

Hade alla personer varit cis hade det här såklart inte varit något problem men nu är det inte så. Vi lever i en mycket mer spännande värld än så.

Att vara trans-person måste ändå tas med i beräkningen av vad som präglar en människa eftersom detta trots allt ofta är en stor del av någons identitet. Därför kan vi lite förenklat säga att vi kan se fem kategorier vad gäller kön: Cis-man, trans-man (ftm-transexuell, biologisk kvinna vars identitet är man), intergender (den som känner sig som varken eller, alternativt någonting bortom man/kvinna), trans-kvinna (mtf, biologisk man vars identitet är kvinna) och cis-kvinna.

Att vara transexuell är en medicinsk diagnos som utesluter alla former av psykos. Det handlar alltså inte om någonting annat än att man inte känner att det kön man har biologiskt är det samma som man har i huvudet. För dessa personer finns idag vård. Vården innebär dels hormonbehandling och dels könskorrigerande kirurgi. Ibland används termen könsbyte men den är, med mitt sätt att så på saken där könsidentiteten är i fokus, missvisande eftersom det faktiskt inte handlar om att byta kön. Det handlar om att rätta till kroppen.

För att få tillstånd till att så byta juridiskt kön (för ja, eftersom man måste vara det ena eller det andra rent juridiskt handlar det ju om att byta här) finns det så vissa krav. Bland annat att man måste vara steril.

Just sterilitetsfrågan har debatterats länge och diskussionen är minst sagt sned. Sterilisering vad gäller de biologiska män som korrigeras för att bli fulla kvinnor fyller ingen funktion eftersom de ändå blir sterila av behandlingen. Knäckfrågan är alltså hur vi ska förhålla oss till de biologiska kvinnor som ska få korrigerande kirurgi för att bli män. I dessa fall är det nämligen ofta möjligt att behålla livmodern och därmed kan dessa personer i framtiden bli gravid.

Denna möjlighet upprör såklart Kristdemokraterna och Lennart Sacrédeus skrev för några dagar sedan på Svd Brännpunkt i frågan. “Att ha män som kan föda barn! Otänkbart!” är min snabba sammafattning av texten.

En längre analys blir att Sacrédeus är kvar i det förgågna där ingen kunde vara något annat än antingen man eller kvinna. Att öppna för ett tredje kön, som Sacrédeus skriver, blir då såklart något otänkbart. I mina ögon är det här verklighetsfrånvänt och kränkande. Tvåkönsmodellen, som det kallas när alla är antingen män eller kvinnor, tillhör det förgågna.

I Sverige har vi fortfarande bara två juridiska kön men flera länder ligger före oss i utvecklingen här. I till exempel Indien, som i många fall betraktas som ett u-land, finns det tre juridiska kön. När riksdagen kommit till sans och insett att de inte kan bryta mot de mänskliga rättigheterna och tvinga någon att sterilisera sig skulle skulle det vara ett första steg. Eller så tar vi ett steg till på direkten och slopar systemet med att staten ska sätta en stämpel på oss på det här sättet? För, vilken funktion fyller det egentligen?

AllOut.org är en liten oas på Internet som samlar upprop när hbtq-personers rättigheter kränks. Det senaste året har det bara varit länder som känts långt borta som varit aktuella där. Nu är det just tvångssteriliseringar i Sverige som är på tapeten. Skriv på du med!