Det blir inte mycket bloggat just nu. Skriver gör jag däremot en hel del så här mitt i tenta-dimman. Och läser.
För en gång skull är det dock inte pest och pina att plugga. Inte bara är mitt uppsatsämne om inkluderande undervisning i sex- och samlevnad engagerande. Jag har ju dessutom ovanligt trevlig pluggsällskap.
I torsdags gjorde jag min sista dag i butiken. I fredags lämnade jag Väsby för Berga och mamma för ja, ni vet vem. Sedan dess har vi mest suttit på var sin sida köksbordet, skrivit och hällt i oss kaffe. En hel del blir gjort och jag har för en gångs skull inte panik inför kommande deadline. Jag är alltså både effektiv och glad!
Glad var jag däremot inte igår när jag tog mig en sväng till mamma för att ta tag i tvättberget jag lämnat där. Det är dagar som igår när jag inser att jag faktiskt borde skaffa mig bil och körkort. Bussen från Åkersberga var i tid och körde mig prickfritt till Arninge där jag skulle vänta tio minuter på bussen till Väsby. När jag stått i iskylan och blåsten i dryga 40 minuter kom bussen. Jag var stelfrusen men ändå på så pass gott humör att jag accepterade läget. Den första bussen hade gått sönder och chauffören hade behövt byta. Det tar en stund. Inga konstigheter. Problemet var bara att den nya bussen var precis lika iskall som jag och när jag kom till väsby och hade 2 minuters bytestid hade jag tappat känseln i fötterna.
Jag hann med den nya bussen och väl hemma hos mamma fick jag både mat och kaffe. Under eftermiddagen blev kläderna rena och samtidigt som middagen puttrade på spisen packade vi upp och startade igång mammas nya dator. Hon fick lite program installerade och en snabbkurs i hur hon skulle hantera mailen. Båda var glada och positiva när jag åter lämnade lägenheten för att åka tillbaka till vän, katt, dator och studier några mil österut.
Då hände det igen. Jag hade tagit mig till Solna och skulle därifrån byta till en buss för att sedan sätta mig på Roslagsbanan. Bussen kom inte och utomhus var det kallt. Förutseende som jag ibland lyckas vara hade jag tre par strumpbyxor, mössa, tjocka handskar och en varm tröja. Det hjälpte de första tio minutrarna. Efter tjugo minuter, när bussen äntligen behagade komma, var jag återigen genomfrusen. Tur var då att tåget var varmt och att jag blev upplockad vid stationen i bil.
Kollektivtrafiken är verkligen ingen rolig upplevelse ibland. Det kan vi konstatera.
Idag är det bättre. Visserligen glömde jag min mössa i bilen när jag klev ur igår så jag fick frysa om öronen i morse men tåget var i tid och lagom varmt. Nu sitter vi i biblioteket på SU och pluggar effektivt. Kaffetermosarna är välfyllda, muffinsen (som jag bakat och som båda två tål!) ligger framme och apelsiner finns i väskan.
Så, förlåt för att jag inte skriver något vettigt här. Nu är pluggpausen slut och jag ska återgå till att skriva vettigheter på annat håll.
